De Tre Musketoererna Fran Fagersjoe Lyrics

Finally, one place where you can find ALL of the De Tre Musketoererna Fran Fagersjoe lyrics by Bjoern Afzelius. See the line you could never quite figure out on your own? All of our Bjoern Afzelius, De Tre Musketoererna Fran Fagersjoe lyrics have been recreated with the original spellings, grammar and meanings. Notice also in some instances De Tre Musketoererna Fran Fagersjoe footnotes and Bjoern Afzelius lyrics details that never made it to the Bjoern Afzelius CD cover, featuring De Tre Musketoererna Fran Fagersjoe lyrics.

De Tre Musketoererna Fran Fagersjoe Lyrics

by Bjoern Afzelius

Jag är en mycket ensam man
Som förlorat allt man förlora kan
Och nu sitter jag på marken och förblöder
Jag har mist min kvinna och min själ,
Och min framtid slog jag själv ihjäl
Och igår försvann dom som en gång var mina bröder
Jag har ljugit mot bättre vetande
Jag har tummat på min tro
Nu är jag dömd till ett evigt letande
Efter nån som kan tro på mitt ord
Så för mig blir det aldrig nån ro

Jag tänker på att åren gått fort
Sen jag och mina vänner slog oss ihop
För att gemensamt sto emot det yttre trycket
Och vi var en för alla och alla för en,
Och vi växte ihop om gemenskapen
Och vår solidaritet stod också pall för alla rycken
Så våra kvinnor fick stöpas i samma form
Tills dom inte kunde avvika
Tills dom samstämmigt erkände gruppens form
Om at lyckan är att va lika
Tills bakom våra murar ingen kunde kika

Vi fjärma oss snart ifrån värkligheten
Ja, vi uppgick helt i förträffligheten
Tills vi kunde tala bara med varandra
Men utan intryck utifrån
Med en växlande känsla av at folk är spån
Har man ingen chans att hjälpa några andra
Men i det längsta gödde vi myten
Om at vi aldrig kunde skiljas
Och om att samhörigheten tryter
Så är det utslag av dålig vilja
Men i sin missnöjdhet gör man gärna andra illa

Så när de förste av oss ville slå sej fri
Söka skapa sej ett meningsfullt liv
Blev vi andra, i känslan av osäkerhet, desperata
Så vi enades snabbt mot vår utbrytare
Och förklarade att hon inte var i stånd att se
Att talet om andra världen tar slut på gatan
Men när vi ändå förlorade greppet
Och plötsligt stod där sårade
Gled vår hycklarmoral bort från skeppet
Och dolkstötarna blev allt hårdare
Och inget nederlag har nånsin varit svårare

Våra konstgjorda band klipptes av på en natt
Och vi skrek högt av ångest för natten var svart
Vi hade aldrig trodd att det fans nånting därute
Nu bleknade talet om samhörighet
Till att bli en förväxling med lojalitet
Och själsliga inavel släpades ut i ljuset
Våra invanda rutiner
Såg ut precis som dom som en gång fört oss i hop
Och våra inåtvända strider
Var alla en del av en hårklyvnadskvot
Tills vi själva till slut blev vårt eget största hot